Albanien

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

”Varför inte varva vår utlandssemester med en utlandssemester?” frågade han ironiskt. Att åka från Korfu till Albanien skulle bara ta lite mer än en timme, och då vi hade hittat en resebyrå tvärs över gatan från den pub vi gick till första dagarna som sålde kryssningar billigt slog vi till! Resan dit var inte så mycket att hänga i granen då vi bara kunde sitta inne i båten, men väl framme bredde sig en vacker strandpromenad ut sig.

 

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Vi gick runt där ett bra tag, tog några glas att dricka, jag letade efter ett par sandaler att underlätta längre promenader med (flip-flops är inte optimala för det ändamålet). Micke rökandes var femte minut, trots att han nyss varit på undersökning för kol och (enligt honom själv) legat precis över i värdena så han kan vara lugn. För nu. Men hans ständiga hostattacker var knappast betryggande. Men när vi gick runt där och njöt av alla intryck var ändå allting på topp. Det var som en lugn oas bara. Så även om ingen av oss blev sådär jättesugna på att åka tillbaka till Albanien så var det ändå en avkopplande utflykt!

 

Matpaus!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

De sista bilderna från #Albania

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Flera restaurang/café-besök blev det. Ingen av oss var där för att shoppa kläder (även om jag borde ha tittat efter billiga jeans) direkt så. Fanns inte jättemycket att göra runtomkring heller. Så vi gick mest runt och tittade på slummen och de tomma ofärdiga husen som liksom många påbörjade projekt i Grekland andas brustna drömmar och förångade tårar. Sen var det dags att åka hem och då kunde jag sitta på taket och se alla öar och Yachter längs vägen. Det var en ljuvlig timme av snäll blåst och vackra vyer. Men som de sa på hotellet ”why go to Albania when you have Greece right here?”.

Annonser

Äntligen hemma

Så var då en veckas vistelse i Korfu, Grekland, över. En mycket trevlig sådan dessutom. Stark sol förutom en dag då det regnade periodvis men var okej emellanåt. Sista dagen blåste det något så enormt – men var skön i övriga bemärkelser. Så inte mycket att klaga på. Men får återkomma med resedagbok senare då jag är så innerligt trött efter resan. Var alldeles virrig när jag kom hem efter två bussresor, så pass att jag gick ned på fel område (17 istället för 13) och försökte ta mig in hos en granne i tron att jag låste upp min dörr. Blev så förvirrad när inte nyckeln fungerade. Och varför det plötsligt fanns en gång mellan A och B-adressen. Men så insåg jag mitt misstag och gick rätt sen. Var så skönt att komma hem! Men ändå lite jobbigt. För nu helt plötsligt har jag inte direkttillgång till en stor pool eller får mat färdigserverad till frukost och middag. Heller ingen bar. För även om en vecka gick försvinnande snabbt hann jag vänja mig mycket snabbare. Tyvärr.

Paraknas

Nu har fontänen äntligen öppnat för säsongen!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Om bara ett par dagar åker jag och min morbror Micke till Korfu i Grekland för en veckas semester. Han är snäll och bjuder. Jag var å köpte shorts/badbyxor igår. Var till Stadium Outlet med min kontaktperson Rolf nämligen och fyndade lite. & efter att ha snuvats på min resa till Cypern med Göransgården då den krockar med filmutbildningen som drar igång i slutet av Augusti känns det exakt som vad jag behöver! Ett gediget rymningsförsök från verklighetsförankringen och dess parametrar. Eller ja, varken jobbet eller vardagen har fått någon som helst uppvaktning av mig då jag istället tänkt över hur jag ska lösa den ekonomiska biten med svindyra terminsavgifter (har börjat kolla efter fonder att söka) och med boende etc. Att pendla i två år känns sådär, speciellt som jag ska vara ute i Hägersten kl 9 varje vardagsmorgon – ibland tidigare också, eller på helger – och morgonpendeln är ett haveri av människor som slåss om sittplatser och vägrar hålla för armen när de nyser. Men i alla fall. Att få låta hjärnan gå på autopilot och bara behöva ta ställning till om jag ska äta lunch med vin eller cola till maten, eller vilken glass jag vill ha till efterrätt, känns väldigt lockande. Skjuta upp alla problem en vecka. Men så ska vi ha ett möte med kommunen om detta innan jag åker till min morbror på fredag. Så det ska nog gå bra.

filmskolad

Efter den något skakiga intervjudelen av antagningen till Stockholm filmskola så var jag idag på arbetsprovsdelen. Fick gå upp tidigt för att först ta buss till centralen, och därifrån ta tåg till Sthlm C och därifrån ta tunnelbana till Liljeholmen och därifrån ta buss till karusellplan. Vilket gick sjukt smidigt ändå! Hann gott och väl till tio då vi fick en lapp med val om två uppgifter. Vi tog den första, som gick ut på att två personer skulle mötas upp för att göra upp om någonting olagligt (vi tog det säkra och lät det handla om en drogaffär) men så skulle en tredje person komma in och avbryta transaktionen innan den hunnit fullbordas. Först hade vi en timme på oss att skriva manus och göra bildmanus – där jag gav flera förslag till handlingen och det kreativa men det röstades alltid ned, och så sa någon annan samma sak lite efter och då röstades det upp. Vilket kändes lite dissigt men det gick ändå. Sen när vi var klara med det fick vi dela in oss i roller. Jag var den som tog upp ljud! Sen kom två skådespelare och vi började kolla inspelningsmöjligheter. Först ville de filma i trappuppgången från nedre trappan genom stängerna på handräcket. Men så övertalade jag dem att ha en längre statisk kamera från längst upp där det verkligen blev fin överblick. Först gick ”mamman” upp, varefter ”dottern” sen smög efter. När hon kom upp följde kameran efter hennes rygg. Vilket ändå inte var min idé så all eloge till dess fullbordan kan jag inte ta. Men ändå. Var svårt för mig att bara ta upp ljud och inte få ge regi! Jag har alltid synpunkter på hur saker och ting ska vara, hur det ska se ut och hur det ska ske. Men detta var bara ett arbetsprov, vilket vi precis hann bli klara med, och nu blir det en väntan på svar om vi kom in eller inte.

Eller ja, riktigt så smidigt gick det inte för mig. Efter övningen och lite eftersnack med rektorn kallade han in mig till extra samtal. Trodde först han var besviken på mig och direkt tänkte ge mig ett nej. Men inte då. Han var visserligen skeptisk, men han ville ändå att jag skulle låta två referenser gå i godo för mig. Min arbetsmoral är det inget fel på, speciellt inte när det gäller något jag brinner för såsom film! Så om jag bara kan lösa det (jag började maila runt direkt efter) inom ett par dagar är jag nog antagen! Sen börjar äventyret i höst. Förhoppningsvis.

Grillsol

 

Om 105 dagar, 17 timmar och 50 minuter åker jag till Ayia Napa, Cypern, för en veckas tid i solen. För att värma upp inför det spenderades gårdagen lättklätt i Håga där vi möttes upp för att grilla kyckling och majs. Resultatet var till en början tillfredsställande: ganska snabbt mindre vit än när jag gick ut! Tyvärr eskalerade det ganska snabbt och jag blev mer röd än brun. Brännan är kvar idag så det var skönt att ta en kall dusch på det. Nu ska jag bara försöka vända det här till en jämnare och finare färg. Jag kan ju inte dyka upp på hotellet och vara lika röd som den marinerade kycklingen vi stoppade i oss igår.

Eftersom jag kom hem typ kvart över två inatt blir det en vilodag idag. Vilket ändå behövs. Imorgon är det tillbaka till jobbet och på tisdag ska jag åka tillbaka till Filmskolan för att göra ett arbetsprov. Det tycks bli någon enklare inspelningsövning som då ska representera vår potential. Förhoppningsvis. Men nu ska jag se filmen Mom and Dad – en slacks zombiefilm där föräldrarna tycks ha blivit less på ungdomarnas skit. Eller nått. Verkar lika spännande som underhållande i vilket fall!

Klippt!

 

Var å klippte mig (för en vecka sedan) för att sedan köpa en hamburgertallrik och ett par semlor – allt vid Västertorg. Himla smidigt att ha allt samlat där. Så även tandläkaren. Men de har ju två veckors väntetid för akuta ärenden så… Anyways, med bara ett par minuters gångpromenad gör det ingenting att ha glömt mjölken en tredje gång (för att istället komma hem med en Red Bull) då det bara är att skutta tillbaka utan att tänka på bussar och så. Men jag försöker tagga ned på såväl snabbmat som onyttigheter, då speciellt snacks och läsk. Det går sådär. Men om 187 dagar åker jag till Cypern och då vill jag inte se helt opresentabel ut. Men kommer nog behöva klippa mig igen innan dess också. Det växer som ogräs där uppe ibland.

 

Nu ska det diskas och dammsugas här hemma. Vilket inte är en lika rolig tanke. Men jag har 187 andra tankar som tar mig igenom det.

Resa

 

Att resa är att leva. Ingenting går upp emot att få upptäcka nya platser, gammal kultur och vacker natur. Det ger en perspektiv och insikt. Ger nytt blod till en annars så grå vardag. Vilket inte är att underskatta. Det är sådana saker som får en att orka lite till, traggla sig igenom det vi kallar livet i väntan på nästa stora äventyr. & även om denna privata ö inte står på min nästa reslista är den absolut ett livsmål att nångång få åka dit! Men först ska jag till Cypern med mitt boende. Det blir i slutet av Augusti vilket jag verkligen längtar efter. Just nu mår jag nämligen inte så bra då sömnen inte har fungerat på senaste tiden. Att få lata sig i solen känns mycket mer givande när det är avsatt tid för det och inte avbryter den egentliga vardagen i onödan. Men jag ska väl inte klaga. Jag har mer att se fram emot än att bara lida mig igenom dagarna. Vilket betyder oerhört mycket. Faktiskt.

Modefotots konung: Tim Walker


<p><a href=”https://vimeo.com/149261996″>Tim Walker – The Muse</a> from <a href=”https://vimeo.com/userclm”>CLM – Directors</a> on <a href=”https://vimeo.com”>Vimeo</a&gt;.</p>

 

Det finns få, om några, modefotografer som jag ser upp till lika starkt som dess konung: Tim Walker. Det vore väl då dess drottning, Annie Leibovitz, men ändå. Med känsla för den äldre analoga filmframkallningstekniken och dess mer naturliga estetik samt drömlika motiv långt över vad vi möter i vår kalla verklighet – oftast i väldigt starka färger också – har Tim etablerat sig med visioner långt bortom modet och tar oss betraktare istället med på unika resor med nedslag i speciella ögonblick som annars aldrig skulle funnits för beskådan.

 

Tim Walker, “Inside/Outside, Eglingham Hall, Northumberland, England” ©Tim Walker, Dreamscapes at The Bowes Museum

 

 

W March 2012 Xiao Wen Ju photographed by Tim Walker Styling by Jacob K

 

An Immaculate Tale ////Tim Walker

 

 

 

Dekadens möter elegans möter (mar)drömmar möter fotosurrealism i Walkers fotovärld. Kan varmt rekommendera samlingsboken ”Story Teller” som i Coffee Table-format tar en i handen för att leda en ner i Wonderland med beundrande (som bara kan tillhöra en nyförälskades) ögon och brinnande entusiasm. Det känns, och ser ut som, Alice på E/LSD/Marijuana. Samtidigt. Se bara filmen ovan (du måste tyvärr klicka dig vidare) och efterföljande bilder. Försök att inte få andnöd! Jag misslyckas dock varje gång.

 

Guinevere Van Seenus in ‘Dreaming of Another World’ Photographer: Tim Walker Dress: Givenchy Haute Couture S/S 2007 Vogue Italia March 2011

 

Vogue UK May 2012

 

 

 

W December 2014/January 2015 Tilda Swinton photographed by Tim Walker Styling by Jacob K

 

Kate Moss by Tim Walker (Checking Out – Vogue US April 2012)

 

Decorate Your House photographed by Tim Walker for Vogue Italia, October 2006

 

Eagle owl and hatched eggs by Tim Walker, 2010

 

 

Kate Moss by Tim Walker for Vogue Italia december 2015

 

Dreaming of Another World’ Guinevere van Seenus by Tim Walker for Vogue Italia March 2011

 

Dreaming of Another World: Guinevere van Seenus for Vogue Italia March 2011

 

 

Självporträtt!

 

 

Edie Campbell & Karen Elson by Tim Walker for LOVE Magaine 10 Fall/Winter 2013/2014

 

Läs / se mer från W och tillhörande photoshoot på deras hemsida!

 

 

Rebel Riders – Vogue Italia

 

Juliet Bewicke, horse in house, Eglingham Hall, Northumberland, England, 1998, British Vogue by Tim Walker.

 

 

Rooney Mara for Another Magazine F/W 2017

 

“A Play of White,” featuring Caroline Trentini, photographed by Tim Walker for Vogue Italia (March 2006)

 

 

navy blue knit jumper, Aquascutum; check shirt, Mirto; bermuda a righe, Nicole Farhi; gym braces trousers, Raf Simons

 

Vogue US September 2015 Edie Campbell Styling by Phyllis Posnick  

 

Bilden ovan påminner inte så lite om Alicia Vikander i Ex Machina där hon undantaget all branschlig professionalism ska lura sin publik till att hon är en annan karaktär, en människa som porträtterar en annan människa, och ingjuter sin egna sanning om att hon är av ett helt annat väsen: ett högteknologiskt AI som i sin tur skådespelar som människa för sin överlevnad. En konstnärlig process i sig. Men ursäkta villovägen. Detta har ingenting med någonting att göra, annat än lösa associationer. Vilka också måste efterföljas i en konstnärlig process.

 

Aya Jones, Xiao Wen Ju, Harleth Kuusik, Yumi Lambert & Nastya Sten by Tim Walker for UK Vogue March 2015

 

Soldier, soldier, won’t you marry me?’ Karen Elson by Tim Walker for Vogue UK April 2008

 

Ursäkta dålig bildscan här ovan. Ej min. Alla bilder skamlöst ”lånade” via Tumblr. Kopierar bara bildadresser och tillhörande texter. För er skull!

 

 

Couture Delivery by Tim Walker Vogue Italia, September 1999

 

 

‘The Right Lines’ by Tim Walker, Vogue UK, April 2011

 

        Rooney Mara for Another Magazine F/W 2017

 

‘Rock Steady’ Guinevere van Seenus by Tim Walker for Vogue US October 2016

 

Henry Cotton’s Fall/Winter 2010-2011 ad campaign

 

Malgosia Bela for Vogue Italia

 

FORCES OF FASHION – model: Raquel Zimmermann – photographer: Tim Walker – fashion editor: Phyllis Posnick – hair: Julien d’Ys – make-up: Sam Bryant – Vogue September 2015 – featured designer: Valentino by Maria Grazia Chiuri and Pierpaolo Piccioli

 

Cara Delevingne for Mulberry S/S 2014 Campaign

 

 

 

‘Imaginary Fantastic Bizarre’ Lily Cole for Vogue Italia June 2005

 

Sasha Pivovarova for British Vogue January 2007

 

Spacing Out

 

Tim Burton’s Tricks & Treats, Harper’s Bazaar, 2009

 

Erin O’Connor & Jamie Bochert for Vogue Italia

 

Kristen McMenamy for Sunday Times Style

 

CLOTHES AND ACCESORIES FROM THE COMME DE GARÇONS AW 2015/16 COLLECTION BY REI KAWAKUBO. LACE HAIR PIECES BY JULIEN D’YS. PHOTOGRAPHED BY TIM WALKER FOR VOGUE U.S. SEPTEMBER 2015

 

 

 

Ok, det får räcka så. Nu ska jag återvända till verkligheten och dess ihålighet men försöka fylla igen den med tacos med en god vän. Det är två väldigt bra mediciner, utöver estetisk magi!

Höstmarknad å bio

Höstmarknad!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Igår var jag på höstmarknad på Vaksala torg – vilket var en lokal angelägenhet, som alltid! Köpte en fet salami, en burk kokosbollar samt en korv med bröd som jag åt till lunch (bara korven alltså, inte alla tre sakerna hehe). Så det får jag ändå se som en slags vinst! Dock blåste det något så oerhört, och var inte speciellt varmt heller, vilket drog ned helhetsintrycket något. Vädret gjorde helt klart skäl för sitt namn tillägnad marknaden med andra ord. Men dagen innan regnade det så det är väl iofs värre. Så dumt att klaga.

 

Idag mådde jag först inte så bra. Var alldeles yr. Dock lockade Vargen ned mig på stan för att gå på bio. Jag hade kvar en biocheck jag fick av min kontaktperson på GG i födelsedagspresent (jag fick två, varav den ena användes till att se IMAX 3D-versionen av Blade Runner 2049 och den andra till att boka biljett till fredagens premiär av Snömannen, men som jag nu bokade om) så vi såg den verklighetsbaserade American Made i en liten biosalong vi var alldeles ensamma i. Vilket vi utnyttjade genom att ta av oss skorna, ha fötterna på sätena framför oss och prata högt om det som hände i filmen. Sen lade vi märke till att det var en svart flärp uppe på skärmen, vilket inte var fysiskt utan blott en skugga från en kabel som hängde framför projektorn – vilket kändes sådär. Men det var sån liten detalj så vi klarade oss. Var roligare att beklaga sig över allt sjukt USA/CIA gjort genom historien och vad som mörkats och börjat komma fram igen. Och det som ännu inte kommit fram? Kan vi ju knappt drömma om än så länge. Men en sak är säker: det ligger nog många skelett gömda inne i Vita husets innersta garderob. & de lär komma undan med mycket mer innan vi slutar acceptera dem som världspoliser som får göra som bäst de vill i ”demokratins namn”. För när pengar, olja och droger kommer före människoliv är det svårt att nicka åt att det handlade om rikets säkerhet.

Semester och liv

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Nya marker för mig! Nu: semester!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

#kvällsbacke #sälen #vinter

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

#finmiddag #lammetochgrisen

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Snart ska det grillas korv!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Strajk!!! #bowling🎳🎳 #sälen

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

#vinter #sälen #skidbacke

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

Igår kom jag hem från min mini-semester i Sälen. Det var tre väldigt trevliga, avkopplande och lugna dagar. I gott sällskap bilade jag mot breddgrader jag aldrig trodde jag skulle äntra i hela mitt liv. Men så måste en ju våga testa nya saker i livet också. Åtminstone lite då och då. Hursom så åkte jag inte skidor väl där utan spelade mest The Legend of Zelda: Breath of the Wild på Nintendo Switch eller såg nån serie/film på tv. Sen blev det förstås promenader, korvgrillning och finmiddag på Lammet & Grisen som hade mycket god mat – men som kostade därefter också. Men det var en unik smakupplevelse som satte sig lika mycket på hjärnan som på tungan och gommen. En investering alltså. Oxfilé, fläskfilé och lammfilé med jättegod potatisgratäng, sås gjort på vitt vin, uppskivade av en kock som helt hypnotiskt hackade tre smala skivor som någon skivar upp en tomat. Mycket fascinerande att se. Allt testades i medium rare-tillagning, förutom oxfilén som även testades som well done – vilket jag faktiskt föredrog. Annars har jag vanligtvis ingenting emot lite röda fläckar i mitten. Blod bidrar allt som oftast till ett mörare kött som bidrar till helhetsupplevelsen. Ända synden var väl att jag drack cola till maten och inte rött vin. Det hade nog varit pricken över i:et! Allt som allt var detta en välbehövlig semester som gav mig samma ro som när jag hälsade på min moster i Båstad sommaren 2010 och mest satt rofyllt vid havet medan tankarna om livet försökte ordnas upp. Stora vattenmassor har alltid haft terapeutisk effekt på mig. Tydligen även snö och syrefattig luft på hög höjd. För nu kommer jag tillbaka som en ny människa utan depression och onödig nedstämdhet. Kanske är jag tack vare detta beredd på ett nytt kapitel i mitt liv nu.

 

 

Idag var jag å såg Life (av svenska regissören Daniel Espinosa som jag en gång satt bredvid under en filmvisning på Stockholm filmfestival, som jag somnade under och sedan fick en armbåge i magen av D.E som sedan kommenterade på att jag hade snarkat. Väldigt pinsamt! Speciellt som jag inte ens noterat tidigare att jag satt bredvid just honom heller.) med två av mina bästa vänner, Henk och Vargen. Jag har varit pepp på den länge, så när jag fick ett sms med förfrågan om att hänga med tidigare idag tvekade jag inte många sekunder innan jag tackade ja. Tyvärr höll den inte måttet riktigt. Vad som börjar som en kombination mellan Alien och The Thing utmynnade mest i klyschor, plot-holes och plattityder. Efter att ha samlat upp tester från jorden på Mars tas en ny mikroorganism sig ombord på en rymdflotta, vars besättning självklart är jättestolta och exalterade över att få studera sitt revolutionerande fynd! Människan tycks äntligen ha funnit bevis för ytterligare livsorganismer i rymden. Men från ingenstans så börjar deras fynd – som en liten skolflicka annonserats ha namngetts efter hennes skola – bete sig våldsamt och irrationellt. Med oanad kraft och intelligens tar den strid mot besättningen som tidigare varit uppspelta efter sin upptäckt. Men där den haltar som visionär sci-fi gör den sig bättre som social kommentar; när ena medlemmen Miranda (spelad av svenska Rebecca Ferguson, som har kommit långt i sin karriär som började med Nya tider way back) yttrar sig om livsformen efter alla stridigheter är det inte lika odelat optimistiskt som till en början, istället morrar hon morskt att hon hatar den besten som nu tycks ha som ända mål att döda hennes besättning. Det är en tydlig kommentar till all rasism som strömmar runtom i Europa (och övriga världen) samt hur muslimer misstänkliggörs på inga andra grunder än på fördomar. Bara för att det är någon du inte känner igen, och därmed känner dig säker i, kan du inte bara beskylla den för alla världens problem och försöka utrota den. Dessutom kan mycket få saker lösas med våld – som istället bara väcker större misstro grupper emellan – så hade livsformen istället för att döda besättningen försökt kommunicera med den hade kanske en bra relation kunnat etableras och världar utbytas. Men även om budskapet är bra formulerat kan jag ändå uppskatta Arrival bättre – där just kommunikationen och språket är i fokus snarare än övervåld och amerikansk militantpropaganda. Det är också häftigt hur filmen väckt sådan uppståndelse hos lingvister runtom i världen. Just därför känns den som otroligt mycket mer unik och innovativ än just Life som inte bara bygger vidare på klassisk film utan också drar med sig förlegade berättelseformer och uttryck. Men den är åtminstone vacker och stundtals riktigt spännande. Även om den kanske inte når upp i den skönhet Interstellar och Gravity erbjuder i sina respektive upplevelser, eller det djup och filosofiska tänkandet kring livet som både Solaris och 2001: A Space Odyssey erbjuder. Men ändå! Värd att se på bio faktiskt! Den gör sig rätta på stor duk. Kanske IMAX 3D hade varit att föredra. För även om den inte är fulländad på något sätt hade den ändå visat sig i all sin tekniska glans. Vilket kan vara värt mycket i slutändan.