Klippt!

 

Var å klippte mig (för en vecka sedan) för att sedan köpa en hamburgertallrik och ett par semlor – allt vid Västertorg. Himla smidigt att ha allt samlat där. Så även tandläkaren. Men de har ju två veckors väntetid för akuta ärenden så… Anyways, med bara ett par minuters gångpromenad gör det ingenting att ha glömt mjölken en tredje gång (för att istället komma hem med en Red Bull) då det bara är att skutta tillbaka utan att tänka på bussar och så. Men jag försöker tagga ned på såväl snabbmat som onyttigheter, då speciellt snacks och läsk. Det går sådär. Men om 187 dagar åker jag till Cypern och då vill jag inte se helt opresentabel ut. Men kommer nog behöva klippa mig igen innan dess också. Det växer som ogräs där uppe ibland.

 

Nu ska det diskas och dammsugas här hemma. Vilket inte är en lika rolig tanke. Men jag har 187 andra tankar som tar mig igenom det.

Annonser

Resa

 

Att resa är att leva. Ingenting går upp emot att få upptäcka nya platser, gammal kultur och vacker natur. Det ger en perspektiv och insikt. Ger nytt blod till en annars så grå vardag. Vilket inte är att underskatta. Det är sådana saker som får en att orka lite till, traggla sig igenom det vi kallar livet i väntan på nästa stora äventyr. & även om denna privata ö inte står på min nästa reslista är den absolut ett livsmål att nångång få åka dit! Men först ska jag till Cypern med mitt boende. Det blir i slutet av Augusti vilket jag verkligen längtar efter. Just nu mår jag nämligen inte så bra då sömnen inte har fungerat på senaste tiden. Att få lata sig i solen känns mycket mer givande när det är avsatt tid för det och inte avbryter den egentliga vardagen i onödan. Men jag ska väl inte klaga. Jag har mer att se fram emot än att bara lida mig igenom dagarna. Vilket betyder oerhört mycket. Faktiskt.

CES 2018

Teknikåret sparkas i sedvanlig ordning igång under CES (Consumer Electronic Show) i Las Vegas som har pågått ett par dagar och håller på ungefär lika länge till. Innan mässan drog igång var LG de som drog igång snacket med sin 88″ 8K OLED TV – en prototyp som fick det att vattnas i munnen på många. Dock inte mig. Jag har anammat tanken på 4K (tv/bluray/streaming) och materialet i den höga upplösningen må inte hunnit blivit standard (speciellt inte gällande tv-sändningar, men dessa tittar jag ändå aldrig på) ännu men ändå ökat i otrolig omfattning. Alla stora filmbolagen släpper sina filmer i 4K-bluray (oftast med en ”vanlig” bluray-skiva som följer med, vilket är praktiskt för dem som ännu inte valt att uppgradera ännu men ändå vill känna sig framtidssäker och slippa köpa om alla filmer när de väl uppgraderar sin hemmabioanläggning) och Apple har utökat biblioteket med 4K-filmer, oftast med Dolby Vision/HDR, i iTunes – dock bara genom Apple TV4K och ej iMac 4/5K som alltså saknar stöd för HDCP 2.2 som alltså är ett slags piratkopieringsskydd – men det lär dröja många år innan TV/filmbranschen vill skrota den etablerade 4K-marknaden som nu lyckats etablera för nyfikna konsumenter som kanske inte var så överväldigade av steget mellan DVD och Bluray, som de kanske var från VHS-kassetter till DVD-skivor, och återigen riskerar känna sig lurade på en girig teknologibransch som ständigt rör sig framåt och ska pracka på oss konsumenter det senaste. Vilket jag känner nu när alla tittar med glittrande ögon på de 8K-paneler som finns på mässgolvet.

 

 

 

Nej, låt oss njuta utav 4K-upplösning med HDR-bild i lugnan ro istället för att hetsa efter nästa trend att obsessa över. LG har några uppgraderade paneler från deras tidigare OLED-serier:

 

 

För dem som äger en LG OLED från 2016 eller 2017 finns inte så jättestor anledning att bry sig i att uppdatera, då de nya panelerna är väldigt snarlika framförallt jämfört med förra årets modeller. Dock har den HRF (High Frame Rate)-stöd – dock inte över HDMI så det fungerar bara över TV-sändningar. T.ex. under sportsändningar där en kan titta i 4K HDR HRF – i alla fall med de högra modellerna. Den lägsta, B-serien, innehar ett tredjepartschip som inte stödjer den teknologin. Men för oss filmintresserade är det kanske HDR-tillägget snarare än HRF-ditot som är mest intressant, då utöver Dolby Vision och HDR10 nu också har stöd för Technicolor HDR vilket gör att de paneler som förväntas släppas nu i April kommer ha det mest omfattande HDR-stödet på marknaden. Filmer som släpps på skiva, eller streamas över exempelvis iTunes eller ATV4K, kommer därmed se bättre ut än någonsin.

 

 

För den som istället letar efter en hemmabioprojektor med 4K-upplösning och HDR-bild kan även de leta hos LG som under våren släpper en short throw-projector som på kort avstånd kan ge en bild upp till 150″ – om nu en har rum för en så pass stor duk hemma. Annars går ju såklart mindre modeller också bra! Där kan såväl ATV4K som 4K-bluray-spelare som spelkonsoler kopplas in, precis som vilken annan projektor (eller tv). Men om du söker en skärm som inte ska användas enbart till filmtittande, utan datorspelande i högre grad än vad TV-paneler mäktar med, så visade NVIDIA upp sina storslagna planer för den närmsta framtiden: storbildspaneler för datorspelande.

 

 

Med en 65″ 4K-panel med HDR-bild i 1000 nits (mätenhet för ljus), G-sync och inbyggd Nvidia Shield (spelindustrins motsvarighet till Apple TV, som förutom att streama Netflix etc även kan spela de flesta datorspelen) lär det här bli PC-spelarnas hela Grahl för en bra tid framöver. Att ha en sådan skärm, istället för kanske tre 28″-paneler, blir mer omslutande och involverande. Även om ASUS tycks vara på god väg att sudda ut gränserna mellan ihopsättningar utav flera spelpaneler:

 

 

Utöver TV-apparater och spelskärmar/tillbehör är elbilar en stor trend på årets mässa (igen)! Men då jag inte har något körkort, eller några planer på att inhandla en bil, har jag inte följt konferenserna så noga. Men utvecklingen lär ha gått väldigt mycket framåt, speciellt gällande självstyrande bilar.

 

 

 

 

 

 

För att återgå till hemelektronikens ljuva sfär var det en annan trend som gjorde sig mer än påmind: smarthögtalarna. Apple kommer snart med sin Homepod och Alexa finns i flertalet högtalare redan. Även inbyggt i andra hemelektronikvaror. Så vad kontrar LG med? ThinQ kallar de finurligt sin variant.

 

 

ThinQ kommer även finnas inbygd i de större OLED-panelerna:

 

 

Men ThinQ är inte bara tänkt (hehe) att integreras med TV-apparater, utan faktiskt hela ditt ”smarta” hem. Be ThinQ-högtalaren dämpa belysningen lagom tills du kommer hem, men bara i vardagsrummet för i hallen behöver du se skarpare, för att sedan be kylen kontrollera vilken vara som går ut snarast – och vilka recept du kan använda den till! Det är alltså ett smärre eko-system för den teknikmedvetne:

 

 

Någonting LG tycktes mindre bra med var att visa sin vision med framtida robotar som medhjälpare i husens moderna vrår. CLOi-roboten vägrade helt enkelt samarbeta och det tycks som LG har mycket arbete kvar innan de kan visa upp en mer välfungerande prototyp som KANSKE kan övertyga konsumenter om att en sådan behövs i just deras hem också. Problemet är väl just att denna knackiga demonstrationen också gav utrymme för konkurrenter att börja skissa på liknande robotlösningar till nästa års mässa och kanske bräcka LG. De borde kanske ha tagit det lite lugnt innan de var säkrare på sin sak. För med tanke på hur väl presentatören fortsatte när CLOi ignorerade honom så verkar det ändå som att de var väl förberedda på ett misslyckande och behov av plan b.

 

 

Datorproducenter, speciellt i spelsegmentet, och tillbehör till dem tar också stor plats. Raser visade upp en bärbar dator, eller snarare ett koncept (som de kallar Linda) där bärbara datorer ska kunna integreras med Razor Phones och således kunna ta del utav dess processorkraft och touch-skärm som pekdon. Vad som händer om en får ett sms mitt under en filmklippning/spelsession, eller ännu värre ett samtal, tycks de dock inte velat prata om. I onlinespel som inte kan pausas utan pågår tills du blir dödad (eller vinner, såklart) blir det extra knivigt. Vilket gör mig, och många på internet, extremt skeptiska till detta koncept. Men se för dig själv:

 

 

Då tycks Thinkpad ha en bättre modell på gång, en med 4K-upplösning och Dolby Vision HDR-bild! Vilket den är först med, både gällande bärbara datorer och stationära skärmar. Vilket inte är så illa! Får hoppas fler dator/skärm-tillverkare hoppar på den trenden. Kan OLED-tv så kan datorpaneler, tycker i alla fall jag.

 

 

 

Det var nog allt jag reflekterat över. Hittills. Kanske kommer med fler tankar senare. Nu har jag konsumerat teknik på alla sätt och vis på den grad att jag behöver en kopp te och en analog bok läsandes i soffan. Som rehabilitering, typ.

Filmaffischer

I många olika sammanhang brukar jag bara sucka när äldre människor stönar åt vår samtid och konstaterar att det minsann var så mycket bättre förr. För det mesta har de nämligen fel. De flesta samhällsutvecklingar som skett de senaste 50 åren är av godo för de flesta. Att någonting inte är välbekant och tryggt betyder inte att det är dåligt och något att avfärda bara sådär. Men en, eller egentligen två men det återkommer jag till senare, sak kan jag faktiskt hålla med om. Filmaffischer, de var faktiskt bättre förr – speciellt då de var handmålade. Se för er själva.

 

 

 

Den ovan tagen från en blogg som redan gjort en väldigt bra jämförelse – då mellan originalfilmens poster mot remaken.

 

 

 

 

 

”Everybody’s talking about it!” fungerar ju fortfarande som marknadsföringspunchline. En vida omtalad film är en allmänt sedd film. Oftast, i alla fall.

 

 

 

Tänk så mycket fagrare förhandsdrömmarna om La La Land skulle varit om det var med denna den promotades (speciellt om den faktiskt var handmålad och ej i dator):

 

 

Tydligen gjord utav Alexey Kot som en vintage poster för en modern film. Som är sjukt bra. Se om ni inte gjort. Sen ser ni regissörens Damien tidigare film Whiplash som han först gjorde som kortfilm för att säkra finansieringen till sin debutlångfilm. Vilken är sensationellt bra! La La Land såg jag som överraskningsfilm under Lucia Movie Night på SF förra året måste det ha varit. I år är det tydligen ändrat så det är bara två filmer som visas, mellan typ åtta och halv ett på natten. Tidigare var det mellan tolv och typ halv sex på morgonen. Det var lika jobbigt som magiskt. Få se lite mellansegmentfilmer men oftast någon bra i alla fall! Då var det egentligen bara LaLaL som var magiskt bra. Kunde ha gått hem efter den, men det hade ju tagit bort det roliga med att återskapa filmkvällarna jag hade som yngre.

 

 

 

 

Så skulle jag ju återkomma om någonting annat som var bättre förr, och då menar jag faktiskt inte filmtrailers men som jag verkligen påmindes om igår kväll när jag såg om John Carpenter’s The Thing på en löjligt högupplöst bluray med mina goda vänner. Nämligen specialeffekter. Jämfört med originalfilmen från 1951 och nya versionen från 2011 så står den fortfarande bäst; den första gjorde väl så gott de kunde på den tiden (vilket varken är läskigt eller spännande idag) och den nya förlitar sig på CGI istället för de praktiska effekter deras team hade satt ihop men sedan fick kassera för att istället återgå till att digitalt återskapa ”monstret från mars”. Men det ser redan daterat och fult ut, vilket gör att helhetsupplevelsen faller platt och att liksom första filmen tappar pondus och skräckpotential. Det blir mest skrattretande. Vilket överlag förstör dagens filmindustri, speciellt den i Hollywood, där vad som från början var tänkt som ett komplement nu istället tar över hela filmer helt och hållet. Som nya live-action-versionen av Djungelboken från härom året där stackarn som spelar Mowgli fick vandra runt helt ensam och spela mot djur som sedan lades in i datorn. Då är den live-action-filmen från 1994 mycket bättre. Mest för att alla djuren är riktiga. Det blir en helt annan inlevelse när en hela tiden inte behöver ifrågasätta legitimiteten i det en ser. Istället läggs fokus på handling och karaktärer. Så mina löften om jag faktiskt får äran att jobba med film i framtiden är att jag ska ha handmålade filmaffischer och praktiska effekter istället för CGI så långt det bara går. Om inte annat för att få så vackra poster som de Tony Stella skapar.

 

 

 

 

 

Halvtid

 

Nu har lite mer än halva året gått och jag har överlevt mer än väl! Börjar till och med känna glädje till att leva (vilket är helt klart bättre än att bara acceptera att en är vid liv) och hela denna helgen har jag kunnat sova utan sömnmedicin. Vilket känns otroligt skönt! Ser klart på Lonely Island-filmen Popstar: Never Stop Never Stopping innan läggdags och hoppas det går väl i natt också. Att jag får sova alltså. För även om jag inte riktigt vill bli popstjärna har jag ändå börjat våga tänka på framtiden igen. Om att ansöka till filmskola. Ta tag i min kreativitet och alla idéer för att göra någonting konstruktivt av dem. Kanske till å med nånting en kan leva på framöver. Men, som med all konst, är uttrycket såklart det viktigaste. Oavsett om det är en low-level komedi om musikindustrin/popstjärnelivet eller arthouse ingen drömt om tidigare. Jag må aspirera mot det senare men kan ändå uppskatta det förra till en viss grad. Såklart. Trångsynthet har aldrig varit min melodi, så att säga. För även om jag kan uppskatta franska nya vågen-filmer och andra obskyra cineastgulldägg kan jag ändå skratta åt typ South Park och detta:

 

rip vox

 

Gårdagen var helvetisk. Eller kanske inte riktigt så dramatiskt men på flera plan emotionellt utmanande. Jag hade inte kunnat sova så bra så var väldigt trött, men hade ändå planerat noga för att kunna ta mig till samtalsgruppen (då det var samma visa förra veckan, och då vaknade jag en halvtimme innan det skulle börja så jag ringde in mig sjuk) vilket jag också lyckades med! Först jagade jag upp mig över att bli sen till bussen – men kom på nere i Håga att jag var en timme tidig. Så hoppade av och promenerade hem. Sen var jag tvungen att dricka lite vin för att återhämta mig. Tur att jag har en tetra vitt för dylika stunder. Men inte hann jag vila mig särskilt länge inte innan det var dags för att gå till bussen jag egentligen var tvungen att hinna med. Sen efter byte i Flogsta hann jag inte bara i tid utan var flera minuter tidig! Andra deltagare stod utanför i sommarsolen och väntade på samtalsledarna. Mest för att dörren in var låst, men ändå. Lite sol har ingen dött av.

Jag fick inleda samtalet. Då jag var frånvarande förra veckan fick jag också halka in på de samtalsämnena för att kompensera lite. Vilket kändes schysst för många andra gånger har det känts som jag har fått stressa igenom väldigt mycket och inte hunnit prata till punkt innan vi fått avbryta. Men nu fick jag nästan oändligt med tid i talarstolen. Sen hade vi en liten rast då jag gick på toa och kollade Instagram. Såg att mitt gamla stammishak Vox Publicum skulle stänga ned – inte bara för sommaren som brukligt utan för gott! Vilket fick mig att gå dit efter gruppen för att hälsa på personalen, samtala om alla fina minnen (som att jag var den andra konstnären som ställde ut i lokalerna, det var väl runt 2009 tror jag) och öppna scener jag medverkat på som poet. Sen blev det en liten film om vad stället betytt för besökarna – där många pratade om en kulturell oas för utstötta och utskrattade. Vilket jag såklart känner igen mig i till 100% så det var så skönt att höra. Att det inte bara varit en ambassad för en kantstött kulturnisse som mig utan för många andra i liknande situationer. Sen var det väldigt skönt att höra hur de hade hittat nya lokaler bara ett stenkast bort: från Svartbäcksgatan 28 till 20! Som tydligen ska ha en väldigt vacker trädgård därtill! Och med ateljé på runt 70kvm. Inte så illa mot de kanske 18 de hade i de äldre lokalerna. Även om det estetiskt kommer bli ett nytt ställe också. Som den vackre Meline uttryckte det: om Vox var Paris kommer Leoparden (som nya stället heter) vara Berlin. Så jag tänker mig vita städade gallerior. Typ. Oavsett ser jag fram emot att få besöka de nya lokalerna, och de gamla rävarna i personalen, när de öppnar i september igen. Det blir nog precis så vackert som en kunnat drömma om.

Fransyskdröm

 

Visst, det skulle gå att avfärda allting Camille säger i videon ovan med att hon ”bara är en supermodell och inte alls representerar alla fransyskor”, men: den gången jag var i Paris (ganska precis en vecka under tågluff 2012 tror jag, efter att först ha varit på Peace&Love (när de fortfarande var levande och relevanta) och sedan Roskildefestivalen) så fick jag samma känsla av att allting de säger och gör låter passionerat, sensuellt och uppriktigt sexuellt. Och hur en medelålders man blev närmast ofredad när en annan person joggade förbi honom så vindpusten slet tag i mannens kavajkant så den följde med en bit utåt. Den intensiva, närmast passivt aggressiva, blicken sa så mycket mer än vad högljudda glåpord någonsin skulle kunna förmedla. Denna känslighet, denna skönhet, har gjort att jag alltid velat inleda en romans med en fransyska. Först för en sommar, sedan kanske för en livstid. För att leva ut mina Françoise Sagan-drömmar helt och fullt! Åka sportbil längs franska Rivieran för att sedan spela bort en månadslön eller två på kasino medan en dricker sig salongsberusad på vackra drinkar som skänker oss än mer mod och romantik än vad vi började dagen med. & när vi sedan blir utkastade för att ha börjat kyssas och närmast inlett samlag på roulettebordet så kan vakterna inte ens skilja oss tillräckligt för att våra kyssar ens slutar nå varandra.

Det har tyvärr inte hänt ännu. Kommer antagligen aldrig göra heller. Så jag drömmer vidare. Som alltid. För siktar en mot stjärnorna så kanske en kommer till Frankrike tillslut. & drömmen mycket mer livsingivande än alla andra livserfarenheter tillsammans.

Upp

Från köksskåpen snöar det damm när jag drar lådor från deras ovansida för att packa ned vattenkokaren och brödrosten. Imorgon åker jag till Eriksberg med mitt kanske största flyttlass. Inte med allt, men väldigt mycket! Sängen, skrivbordet (med datorn jag skriver detta på) och bokhyllan blir kvar hemma. Än så länge. Eventuellt vardagsrumsbordet också. Men det är av eventuellt platsskäl i sådana fall. & även om jag befunnit mig i en dipp senaste dagarna efter att ha mått jättebra efter Sälenresan så känner jag återigen att jag mår ganska bra. Att jag faktiskt omfamnar denna stundande förändring. Att den kommer göra mig gott. Tror jag i alla fall! Ska försöka låta bli att bara isolera mig och gömma mig i mörker. Den tiden måste vara förbi nu. Ljusets tid är kommen. Vilket känns väldigt skönt att känna efter så lång kamp mot mina tankar om att inte förtjäna leva och må  bra. För nu känner jag i både kropp, själ och huvud att det är helt sjuka tankar som inte alls är sanna. Jag förtjänar visst att må bra och att lyckas med saker. Jag är mer än ett misslyckande på rullande räls. Nu får vi se vad jag tar mig an bara. Att göra mer film kanske? Eller skriva en bok?

 

Vi får se. Först ska jag flytta och få iordning på mitt liv bara.

Sen jävlar.

Bostadsdröm

Idag var jag med mina båda kontaktpersoner från GG och kollade på den helrenoverade ettan i Eriksberg. Utöver att vardagsrummet behövde målas var det en fullfjättrad dröm som hägrade precis framför mig. Stort kök med kyl/frys, spis och ugn. Plats för stort bord och stolar. Vardagsrummet är väl bara i sig större än hela mitt nuvarande rum (som dessutom bara har en kokplatta) så det ska bli otroligt skönt att slippa bo i en perfekt Tetris-omgång där varje möbel placerats precis där den får plats – och inte lämnat en enda kvadratmeter fri. Där finns plats för stor hörnsoffa, TV-bänk och skrivbord – plus säng i sovalkoven som är en förlängning av det rummet, men som kommer skiljas av med nått slags skynke. Utanför i hallen finns det gott om skåp och förvaringsmöjligheter, samt hatthylla och ingång till såväl badrum (med badkar!) och walk in-closet! Där fanns ytterligare en hatthylla och skåp, utöver de upphängningsmöjligheter för kläderna då. Det kunde inte vara bättre. Då mycket planering och omställningsarbete fodras blir det inte flytt fören nångång i mars-april men av erfarenhet vet jag att tiden bara kommer rusa och så står jag snart där i min lilla utslussningsetta och har inflyttningsfest. Efteråt kommer jag väl gå till närmaste pizzerian (typ 5 min bort) eller köpa nått på Hemköp (7 min bort, max) för att fira livsvinsten.

2017 blir ett bra år har jag bestämt. Det här är en mycket bra början! Sen får en ta andra stormar när de väl kommer de små jävlarna.

 

Spådom

 

 

Hittade denna i en grupp på Facebook och klickade på den tre gånger (vilket alltså resulterar i att bilden stannar upp då). Första gången fick jag ”The moon”. Andra gången ”The universe”. Den tredje, och sista, gången fick jag ”Art”. Vilket först förekom helt random och oväsentligt för mig. Men så fick jag en liten hjälp med tolkningen i en kommentar.

 

I got a little help with the inerpretation with the tarrot cards.

I got a little help with the inerpretation with the tarrot cards.

 

 

Ska jag vara ärlig befinner jag mig faktiskt i en tunnel under jord. Döljd av mörker. Med en enda strimma ljus som riktmärke, dit jag strävar varje dag. & nog känner jag mig fångad alltid! Inbillad eller ej; jag känner mig fångad i livet. Osäker på hur jag ska ta mig vidare. Men konsten, och alla möjliga kreativa uttryck, kan frigöra mig. Som jag alltid trott och levat efter. Just därför jag har skrivit en massa. Blivit publicerad i Ponton och ett numera nedlagt litteratur-fanzine som brann snabbt och koncentrerat. Även därför jag gick en ettårig förberedande konstskola (där jag drev Silversvanen som slutprojekt till skolans förtret!) och även gjort en film. Bland annat! Men å andra sidan har allt detta inte fört mig riktigt så långt som jag hoppats och trott på. För jag vill alltid vidare, inte behöva stå still. Då blir jag rastlös, börjar tänka för mycket. Negativa tankar alltså. Om mig själv. För även om jag fått mycket hjälp i både medicin och samtal räcker inte alltid det heller. Men att sträva är också att resa. Att ha använt kreativa utvägar betyder inte alltid omgående konsekvens. Åt ena eller andra hållet. Utan att små stenar har börjat kastas, för att bereda vägen för större. Vilket kanske är det enda som betyder någonting i slutändan.

(Eller att jag läser in alldeles för mycket i slump och tillfällighet. Så svårt att säga när en är vilsen i mörkret och söker svar på riktigt.)