Albanien

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

”Varför inte varva vår utlandssemester med en utlandssemester?” frågade han ironiskt. Att åka från Korfu till Albanien skulle bara ta lite mer än en timme, och då vi hade hittat en resebyrå tvärs över gatan från den pub vi gick till första dagarna som sålde kryssningar billigt slog vi till! Resan dit var inte så mycket att hänga i granen då vi bara kunde sitta inne i båten, men väl framme bredde sig en vacker strandpromenad ut sig.

 

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Vi gick runt där ett bra tag, tog några glas att dricka, jag letade efter ett par sandaler att underlätta längre promenader med (flip-flops är inte optimala för det ändamålet). Micke rökandes var femte minut, trots att han nyss varit på undersökning för kol och (enligt honom själv) legat precis över i värdena så han kan vara lugn. För nu. Men hans ständiga hostattacker var knappast betryggande. Men när vi gick runt där och njöt av alla intryck var ändå allting på topp. Det var som en lugn oas bara. Så även om ingen av oss blev sådär jättesugna på att åka tillbaka till Albanien så var det ändå en avkopplande utflykt!

 

Matpaus!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

De sista bilderna från #Albania

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Flera restaurang/café-besök blev det. Ingen av oss var där för att shoppa kläder (även om jag borde ha tittat efter billiga jeans) direkt så. Fanns inte jättemycket att göra runtomkring heller. Så vi gick mest runt och tittade på slummen och de tomma ofärdiga husen som liksom många påbörjade projekt i Grekland andas brustna drömmar och förångade tårar. Sen var det dags att åka hem och då kunde jag sitta på taket och se alla öar och Yachter längs vägen. Det var en ljuvlig timme av snäll blåst och vackra vyer. Men som de sa på hotellet ”why go to Albania when you have Greece right here?”.

Annonser

Korfu

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

”Vi borde hitta på någonting kul ihop” sa han, Micke min morbror, i slutet av ett telefonsamtal för längesedan. Minns inte exakt när. Men så träffades vi igen under en middag hos min mammas moster (tror jag hon är iaf) för nån månad sedan och då tog jag upp det igen. Vad han sagt. Trodde han skulle föreslå någon utflykt till Furuvik eller nånting. Men så fick jag ett Facebook Messenger-meddelande kort därefter: ”tja, vill du hänga med till Korfu den 2 juni?”. & då jag just behövt tacka nej till en resa till Cypern blev jag så glad och kunde inte tacka nej. Kändes lite märkligt att tacka ja när jag knappt pratat eller ännu mindre umgåtts med honom i övrigt, men å andra sidan skulle inte vår sociala interaktion öka av att jag stannade hemma.

 

Lite bad!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

Vår fancy hotellentré 🦄

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

Vild kväll på bar med band + kareoke 😬

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Grekland 2018 är såklart inte samma land som det jag besökte som yngre. Krisen gör sig påmind lite överallt, inte minst på det hotell vi bor på, och runtom i hela landet råder sopstrejk (likt den vi hade nyligen). Vilket var ganska jobbigt med all illaluktande överfulla containrar med sopor i värmen. Inte blev det bättre av de strökatter som gick och strosade kring de soppåsar som ramlat ned på marken för att få en chans till ett mål mat för dagen. De var så magra och tilltuffsade de stackarna att det riktigt gav mig kramp i hjärtat. Så sorgligt att se.

 

#corfu #greece🇬🇷 #airtourssverige

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Mycket skadade vildkatter runtom i stan och nära hotellet!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

Fick besök av poolkatten!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Första kvällarna var såklart för fest! Vi hittade ett trevligt litet hak nära havet vi gick till ett par gånger (första kvällen var berusande av vin, drinkar och kvinnor – andra mer kvävande krävande) där det även var uppträdanden. Och karaoke. Vilket såklart var roligare desto sämre de uppträdande var. Men alla klappade, dansade och inte minst sjöng med så det var väldigt trevlig stämning i alla fall! Men något som inte var lika trevligt var hur min morbror behövde gå ut för att röka var tionde minut. & det är inte lite han rökte heller. Han köpte väl tre paket första dagen och de var slut i ett naffs. Så när de var slut blev han sur och otrevlig. Betedde sig lite som en heroinberoende som var tvungen att få sin fix. Skakade. Och sa jag någonting han inte höll med om blev han också sur (som när vi satt i en taxi hem från klubben första kvällen och jag sa att jag kände igen mig efter ett litet tag. ”Men det gör väl jag också” snäste han till med då. Ungefär som om att jag känner igen mig betyder att han inte gör det, att det skulle göra honom sämre… eller nått. Men orkade inte säga någonting och riskera vidare bråk). Men det var småbråk bara som var över efter bara någon minut eller så och eftersom jag var där helt på honoms planbok såg jag mellan fingrarna för det. Hehe.

 

Bankkrisens Grekland har lämnat många dylika halvdrömmar efter sig.

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Allt som allt var det mestadels soligt (även om det var skönt med lite regn tredje dagen) och jag hängde mest i hotellpoolen. Det var inte världens bästa hotell direkt men poolen kunde jag inte få nog av. Så skönt! Saknar på sätt och vis att ha pool hemma som vi hade på landet när jag växte upp men någonting speciellt måste ju en få ut av att åka bort under en vecka. Men återkommer om sådana detaljer.

Betygsätt mitt liv

 

Jag har börjat kolla på Black Mirror men är hittills inte överförtjust som ”alla andra” tycks vara, men har hittills gillat absolut första avsnittet och andra avsnittet ur andra säsongen (White Bear) som flera gånger fick mig att omvärdera min åsikt om avsnittet – och mina känslor och ståndpunkt kring temat. Vilket kändes berättartekniskt skickligt rent ut sagt! Den överraskade ända in i slutet! Desto mindre överraskande var i så fall det första avsnittet av tredje säsongen jag just såg klart (Nosedive, se trailer/bts ovan) där alla betygsätter varandra över en app beroende på hur trevliga, skötsamma och tillmötesgående de är gentemot andra medmänniskor. Men mer än vanlig bondförnuftig hövlighet odlar detta system ytlighet och falskhet; och precis som det påpekas i slutet av videon ovan, ”basically the world we live in”. Än mer (skrämmande) träffande är det för den kinesiska befolkningen som redan har applicerat ett dylikt system:

 

 

Imagine a world where many of your daily activities were constantly monitored and evaluated: what you buy at the shops and online; where you are at any given time; who your friends are and how you interact with them; how many hours you spend watching content or playing video games; and what bills and taxes you pay (or not) – Wired

 

Visserligen lever vi redan i ett samhälle som indirekt betygsätter varandra utifrån vänskapskrets, vilka kläder vi köper/bär, och vilket jobb vi har. Men det är ändå skillnad på olika människors åsikter och fördomar än att staten ska övervaka och låta oss leva upp till normativa krav för att få billigare boende, bättre resor etc. Som att de som spelar mycket tv-spel får sämre betyg än andra är bara märkligt, men visar också på vart fokus försöker styras mot. Eller i alla fall från. För fler skulle nog avstå från att underhålla sig med spel om det hotade deras sociala ställning i en helt annan grad. Men visst, många med låga betyg skulle nog inte bry sig. Det med all rätt. För att arbete och vissa hobbyer (antagligen sport) ska prioriteras högre än andra känns bara fel! Det är ingen som väljer vad en är intresserad av – även om det såklart går att styra i vilken grad en sysslar med det. Vilket alltså tycks vara poängen med poängen.

I avsnittets huvudperson har vi Lacie – spelad av Bryce Dallas Howard (som just nu är aktuell med Jurassic World: Fallen Kingdom) – vars vän Naomi (Alice Eve) ska gifta sig och ber henne hålla tal som brudtärna. Detta trots att de under flera år inte har haft någon kontakt. Men resan till bröllopet är inte så rakt och enkelt som det borde vara. En incident på flygplatsen gör henne inte bara väldigt försenad utan även något utav en persona non grata som bara får hyra gamla skruttmodeller. Från att ha kämpat upp sitt betyg för att kunna köpa en fin ny bostad i ett exklusivt område till ett ständigt ras som gör att en tant som kör lastbil är den enda som ens överväger att plocka upp henne som liftare. Vilket också gör att hennes inbjudan till bröllopet dras tillbaka. Både som talare och över huvud taget närvarande. Vilket kan kännas krasst, men socialt betyg ni vet! Snart i en mobilapp alldeles för nära dig.

Äntligen hemma

Så var då en veckas vistelse i Korfu, Grekland, över. En mycket trevlig sådan dessutom. Stark sol förutom en dag då det regnade periodvis men var okej emellanåt. Sista dagen blåste det något så enormt – men var skön i övriga bemärkelser. Så inte mycket att klaga på. Men får återkomma med resedagbok senare då jag är så innerligt trött efter resan. Var alldeles virrig när jag kom hem efter två bussresor, så pass att jag gick ned på fel område (17 istället för 13) och försökte ta mig in hos en granne i tron att jag låste upp min dörr. Blev så förvirrad när inte nyckeln fungerade. Och varför det plötsligt fanns en gång mellan A och B-adressen. Men så insåg jag mitt misstag och gick rätt sen. Var så skönt att komma hem! Men ändå lite jobbigt. För nu helt plötsligt har jag inte direkttillgång till en stor pool eller får mat färdigserverad till frukost och middag. Heller ingen bar. För även om en vecka gick försvinnande snabbt hann jag vänja mig mycket snabbare. Tyvärr.

Paraknas

Nu har fontänen äntligen öppnat för säsongen!

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Om bara ett par dagar åker jag och min morbror Micke till Korfu i Grekland för en veckas semester. Han är snäll och bjuder. Jag var å köpte shorts/badbyxor igår. Var till Stadium Outlet med min kontaktperson Rolf nämligen och fyndade lite. & efter att ha snuvats på min resa till Cypern med Göransgården då den krockar med filmutbildningen som drar igång i slutet av Augusti känns det exakt som vad jag behöver! Ett gediget rymningsförsök från verklighetsförankringen och dess parametrar. Eller ja, varken jobbet eller vardagen har fått någon som helst uppvaktning av mig då jag istället tänkt över hur jag ska lösa den ekonomiska biten med svindyra terminsavgifter (har börjat kolla efter fonder att söka) och med boende etc. Att pendla i två år känns sådär, speciellt som jag ska vara ute i Hägersten kl 9 varje vardagsmorgon – ibland tidigare också, eller på helger – och morgonpendeln är ett haveri av människor som slåss om sittplatser och vägrar hålla för armen när de nyser. Men i alla fall. Att få låta hjärnan gå på autopilot och bara behöva ta ställning till om jag ska äta lunch med vin eller cola till maten, eller vilken glass jag vill ha till efterrätt, känns väldigt lockande. Skjuta upp alla problem en vecka. Men så ska vi ha ett möte med kommunen om detta innan jag åker till min morbror på fredag. Så det ska nog gå bra.

Antagen!

 

Det är inte ofta jag är nöjd med mig själv, känner mig stolt över mina livsval etc. Men idag kändes det som att allt lett fram till detta. & nu ska jag bli filmregissör. Tydligen.
Eller ja, två år av misslyckanden och slitande väntar först. Men det är en resa jag måste göra för att kunna få min plats i solen. Så det ser jag fram emot!

filmskolad

Efter den något skakiga intervjudelen av antagningen till Stockholm filmskola så var jag idag på arbetsprovsdelen. Fick gå upp tidigt för att först ta buss till centralen, och därifrån ta tåg till Sthlm C och därifrån ta tunnelbana till Liljeholmen och därifrån ta buss till karusellplan. Vilket gick sjukt smidigt ändå! Hann gott och väl till tio då vi fick en lapp med val om två uppgifter. Vi tog den första, som gick ut på att två personer skulle mötas upp för att göra upp om någonting olagligt (vi tog det säkra och lät det handla om en drogaffär) men så skulle en tredje person komma in och avbryta transaktionen innan den hunnit fullbordas. Först hade vi en timme på oss att skriva manus och göra bildmanus – där jag gav flera förslag till handlingen och det kreativa men det röstades alltid ned, och så sa någon annan samma sak lite efter och då röstades det upp. Vilket kändes lite dissigt men det gick ändå. Sen när vi var klara med det fick vi dela in oss i roller. Jag var den som tog upp ljud! Sen kom två skådespelare och vi började kolla inspelningsmöjligheter. Först ville de filma i trappuppgången från nedre trappan genom stängerna på handräcket. Men så övertalade jag dem att ha en längre statisk kamera från längst upp där det verkligen blev fin överblick. Först gick ”mamman” upp, varefter ”dottern” sen smög efter. När hon kom upp följde kameran efter hennes rygg. Vilket ändå inte var min idé så all eloge till dess fullbordan kan jag inte ta. Men ändå. Var svårt för mig att bara ta upp ljud och inte få ge regi! Jag har alltid synpunkter på hur saker och ting ska vara, hur det ska se ut och hur det ska ske. Men detta var bara ett arbetsprov, vilket vi precis hann bli klara med, och nu blir det en väntan på svar om vi kom in eller inte.

Eller ja, riktigt så smidigt gick det inte för mig. Efter övningen och lite eftersnack med rektorn kallade han in mig till extra samtal. Trodde först han var besviken på mig och direkt tänkte ge mig ett nej. Men inte då. Han var visserligen skeptisk, men han ville ändå att jag skulle låta två referenser gå i godo för mig. Min arbetsmoral är det inget fel på, speciellt inte när det gäller något jag brinner för såsom film! Så om jag bara kan lösa det (jag började maila runt direkt efter) inom ett par dagar är jag nog antagen! Sen börjar äventyret i höst. Förhoppningsvis.

Huset som Jack byggde

 

Efter ”sju svåra år” av utkastning från Cannes filmfestival återvänder äntligen Lars von Trier med sin nya seriemördarfilm The House That Jack Built – med ingen annan än Matt Dillon i huvudrollen (även om det är svårt att skaka av sig känslan av att han liknar Willem Dafoe ur deras tidigare samarbete i Antichrist)! Den nysläppta första trailern för filmen i fråga vittnar om en väldigt våldsam berättalse, som under två och en halv timme ska redogöra för livet av en seriemördare och hans utveckling genom åren. Att den först var tänkt som en TV-serie är därför fullt logiskt! Att riktigt dra ut på det och visuellt berätta om de händelser som formar en sådan sjuk hjärna skulle passa riktigt bra i ett längre format. Vad som fick Lars att ändra sig vet jag inte, men det tycks bli en riktigt bra film i vilket fall! Att han får visa den i Cannes är också kul, även om det blir utom tävlan – lite statement aktigt att han släpps in men ändå inte får leka med de stora grabbarna i värmen riktigt. För poster, mer information och synopsis kan ni läsa vidare här. Vilket rekommenderas varmt! Förhoppningsvis blir längtan inför reguljär biopremiär inte lika lidelsefullt lång som för Lars att få återvända till rivieran igen.

Grillsol

 

Om 105 dagar, 17 timmar och 50 minuter åker jag till Ayia Napa, Cypern, för en veckas tid i solen. För att värma upp inför det spenderades gårdagen lättklätt i Håga där vi möttes upp för att grilla kyckling och majs. Resultatet var till en början tillfredsställande: ganska snabbt mindre vit än när jag gick ut! Tyvärr eskalerade det ganska snabbt och jag blev mer röd än brun. Brännan är kvar idag så det var skönt att ta en kall dusch på det. Nu ska jag bara försöka vända det här till en jämnare och finare färg. Jag kan ju inte dyka upp på hotellet och vara lika röd som den marinerade kycklingen vi stoppade i oss igår.

Eftersom jag kom hem typ kvart över två inatt blir det en vilodag idag. Vilket ändå behövs. Imorgon är det tillbaka till jobbet och på tisdag ska jag åka tillbaka till Filmskolan för att göra ett arbetsprov. Det tycks bli någon enklare inspelningsövning som då ska representera vår potential. Förhoppningsvis. Men nu ska jag se filmen Mom and Dad – en slacks zombiefilm där föräldrarna tycks ha blivit less på ungdomarnas skit. Eller nått. Verkar lika spännande som underhållande i vilket fall!

Hemmalandsju

 

Av någon anledning hade jag helt glömt bort att den sjunde säsongen utav Homeland hade börjat tidigare i år. Det är en serie jag följt och gillat sedan start, och dessutom tyckt om under hela resans gång. Visst, vissa avsnitt har väl varit sämre än andra – vilket givetvis är ofrånkomligt för en sådan långkörare – och det var ett tag sedan Carrie (Claire Danes) lämnade CIA bakom sig. Men ändå. Hon har behållit sin relevans som karaktär på ett eller annat sätt och seriens olika säsonger har fungerat som tidsmarkörer för olika aktuella teman. Irak-kriget, hacker-attacker och ryskt informationskrig är bara några exempel. I denna säsongen har det handlat mycket om Alex Jones-karikatyren Brett O’Keefe som spär på olika konspirationsteorier gentemot presidenten genom sina källar-sända ”nyhetsprogram” över Youtube-liknande plattform. Utan att säga för mycket om handlingen involveras även några lantortsbor med stark vapenstyrka som för att kommentera den senaste tidens NRA-debatter kring amerikanska medborgares rättigheter att inneha vapen. Nästan profetiskt omkring skolskjutningen som startade årets debatt i frågan.

Jag hade tur, det var endast ett par avsnitt kvar när jag påmindes om denna, för mig, bortglömda pärla. Så jag inväntade hela säsongen för att kunna avnjuta den i sin helhet. Inte i något maniskt sträcktittande på bara några dagar, men nästan så. För ska jag försöka titta bara en gång i veckan glömmer jag bort det efter ett tag och sen sitter jag ändå med 3-4 avsnitt att ta igen. Föredrar därför streamingtjänster som släpper hela säsonger på en gång och inte daltar runt med gamla TV-dinosauriers format och sändningsvanor. Det var inte speciellt bra förut heller, men då fanns det inte så mycket alternativ då Netflix fortfarande var en DVD-hyrtjänst där filmer skickades hem genom postorder och sedan skickades tillbaka i utbyte mot nya filmer och ännu inte revolutionerat online-tv. Om de nu någonsin gjorde det. I vilket fall är jag glad att allt mindre behöva tänka på sändningstider och dylikt för att se de filmer/serier jag vill se. I framtiden kanske jag inte ens behöver oroa mig över hur ofta serieavsnitt sänds eller vart i världen de nu må finnas tillgängliga i. Jorden är en planet utan gränser, de har vi själva ritat ut och accepterat godtyckligt. (förutom när det förts krig för att rita om kartan) Det bör även märkas i TV-seriernas globala utbud! Så jag slipper välja mellan att vänta typ två år innan någon plockar upp en ny serie jag vill titta på och införskaffa den genom internets baksidor. Drömma går ju alltid!