28

Om lite mer än en vecka fyller jag tjugoåtta år. 28. Vilket är ett smått mirakel! Jag som höll på att ge upp redan när jag var tolv. Och femton. Sen arton. Nu, ytterligare tio år senare, står jag mest still och ser hur dagarna svischar förbi som i en karusell som snurrar runt runt. Så jag är snart tjugoåtta men gårdagens höjdpunkt var ändå att åka ned på stan för att fånga Pokémon och köpa en plocksallad. Det är de små detaljerna i livet som hjälper en hålla ut i denna ständigt spinnande karusellen utan slut. Antar jag.

 

Annonser

Me at every party

 

Jag är uppvuxen på grusade förhoppningar och brustet hjärta. Jag är nog just därför mest som Pandora i tv-serien Skins som hjälplöst söker bekräftelse och affektion. Vår enda tröst är att ett brustet hjärta är även det ett hjärta. Och att känslor inte nödvändigtvis behöver mätas i längd utan även i djup. Eller kanske framförallt i djup. För hellre ett intensivt år än trettio ljumma.