Ljuva barndom

14184419_1478582705492590_5798018435352750887_n

 

Utifrån mitt förra inlägg kan läsare ha fått uppfattningen av att ha levt väldigt distanserat från vuxna och vuxit upp på egen hand. Vilket är långt ifrån sanningen. Min barndom var ljuv, uppväxt på landet långt ifrån mina demoner (läs: klasskamrater) men ändå nära till min dåvarande bästa vän T som jag lekte väldigt mycket med. Hans föräldrar lät oss också se skräck/action-filmer jag inte fick se hemma för mina föräldrar så det var också ett plus. Men tyvärr gick vi skilda vägar i slutet av högstadiet då han slutade spela TV-spel och istället började mecka med sin moped och umgås med helt andra människor från skolan. Han blev alltmer populär och kvar i skuggan lämnades jag. Samtidigt förlorade jag min barndomsvän S som slutade komma ut till sin familjs sommarstuga som låg en kort promenad från mitt egna barndomshem. Men jag var glad för det. Vild fantasi, stor skog och tv-spel underhöll mig. Dessutom etablerade jag en kortvarig vänskap med några andra från skolan. Men det var nog ändå de fosterhemsplaceringar jag connectade mest med. Som blev länken mellan mig och familjen på riktigt. Och jag uppskattade hur de hade tagit sig an mig, även om det många gånger kändes som om de gjort det för att ha någon att beskylla när någonting gick fel. Min fosterbror hotade med stryk om jag inte låtsades gråta när han låg på marken med målat blod runt huvudet och en köttyxa bredvid? Jag fick skiten för att jag ”spelade med”. Någon annan gjorde fel? Jag fick skulden. Finns flera exempel jag inte orkar dra här. Ofta med bestraffning av ingen tv/tv-spel/internet på en vecka. Vilket var enklare då än det hade varit nu. Men ibland var det värre. När de mest ignorerade mig, eller lät mig sitta ensam på rummet en varn sommardag när andra lekte och plaskade i poolen utanför mitt fönster så jag hörde hur kul de hade medan jag läste en bok eller nått. Utfrysning gillade de som uppfostran. Vet inte om det hjälpt mig speciellt mycket i livet men men. Men utöver det var barndomen ljuv. Lekar, hästridning hos grannen och stor fantasi hjälpte till med det. Gillade inte att åka och fiska, men att fotografera natur medan mor plockade bär var mer min melodi. Nu är jag mer samlad i mörkret och tar tillvara på de korta stunder utav ljus jag kan få. En får ju inte ha det för bra heller, liksom.

Annonser

Pokémon-safari

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

#nidoking #pokemongo #pokesafari

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

Vi är på Pokémon-safari och de dukar upp buffén #pokemongo

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

A post shared by Linou Gertz (@gertzy) on

 

Idag var jag med H och hans familj på Pokémon-safari ute i Ultuna där det fanns gott om Poké-stops inom rimlig radie (dvs inom en-minuts promenad) vilket var väldigt trevligt! Pokémon Go förenar familjer som sällan förut. TV-spel var något jag och brorsan ägnade oss åt, och fosterföräldrarna klagade på för att det gjorde oss lata och passiva (eller så ville vi bara inte vara ute och gräva i trädgården) men här var alla med. Och jag har sett det på stan också: hela familjer som går, eller cyklar, runt med mobilerna i högsta hugg. Inte föräldrarna med något och barnen något helt annat, försökandes få uppmärksamhet från de vuxna. Nu är alla på samma nivå. Och det är väldigt fint imho. Och väldigt roligt att se hur många som sprang efter oss när vi jagade en Kadabra (tror jag den heter) genom området. Likaså Nidoking. Även om vi var något diskretare då.

 

Efter några timmar på samma ställe åkte vi ned på stan. Ställde oss vid Villa Anna och kyrkan. Promenerade nästintill direkt till slottet för att fånga en Onix. Vilket vi alla lyckades med! Sen fanns inte så mycket mer att hämta där så vi gick snabbt tillbaka. Men där fanns mest massa Jynxar och Pidgeys. Måttligt roande att fånga i massor. Speciellt som jag redan utvecklat en Pidgeotto tidigare under kvällen. Samt en Eevee till Flareon – vilket medförde att jag nu har dess samtliga tre utvecklingar utan att ha använt namnfusket utan bara samlat och utvecklat dem till skillnad från de flesta andra, detta också trots att jag sist fick ytterligare en Vapereon – och lite annat som fick mig upp till level 22. Men nu behöver jag 100.000 XP för att komma upp i nästa nivå. Så det lär ta ett tag.

 

Oavsett så är jag nöjd med dagen. Att bara åka iväg sådär var precis det jag behövde. Få tänka på ingenting alls. Avslutade det bra med att beställa på Burger Kings Drive-through innan jag fick skjuts hem till dörren. Såg ett par avsnitt av First Day of Camp och ett avsnitt utav Gilmore Girls. Måste ju se originalavsnitten innan den nya säsongen får premiär senare i år. Annat vore ju bara konstigt!

Svält

Ny dag, ny vecka, ny månad!

 

Imorgon börjar jag jobba igen, ska bli skönt. Tre veckors ledighet har rundats av med lite TV-spelande och läsande. Har återvänt till klassikern Svält med anledning av att jag idag nekades handla mat då min bank låst mina pengar för användning. Detta trots att jag vet att jag ska ha medel. Och på gården har det inte serverats någonting gott idag så har vandrat omkring vimsig och kurrig mage. Kunde heller inte handla på kredit på onlinepizza. Kanske inte har blivit så illa så att jag hallucinerar som i boken, men det är väl bara en tidsfråga. Är god lunch imorgon i alla fall så funderar på att äta här innan jag åker iväg till jobbet. Annars vet jag inte om jag överlever tbh.